TILL NATURUMS NYA HEMSIDA

Trollsländor på hjärnan

Vem kan låta bli att fascineras av trollsländor? De är stora, de är färgglada och de är fantastiska flygare. När man vill bredda sig från att ”bara” kolla på fåglar är det många skådare som gett sig på fjärilar. Men fjärilar har alltid gjort mig lätt nervös när det gäller artbestämningen. De är så förtvivlat snabba och ryckiga när man ska fånga dem, och sen när jag väl fått dem i håven så är jag bara rädd att de ska gå sönder. Sen tycker jag det är lite lömskt när de slår ihop vingarna och blir nästan osynliga. Trollsländor däremot, de känns lite mer förutsägbara och det går att hantera när man väl får tag på dem.

Tidig mosaiktrollslända har gått in för landning

I helgen var jag på kurs och fick lära mig en massa spännande om de här djuren och hur man känner igen dem. Det var Naturskyddsföreningen som ordnade och Trollsländeföreningen som stod för kunskaperna. Planen är att Naturskyddsföreningen ska göra en atlasinventering i Varbergs kommun. Det betyder att man kommer att ta reda på vilka arter som finns inom de 63 rutor på 10 gånger 10 kilometer som täcker kommunen i. Medlemmarna har delat upp rutorna mellan sig; om man är sugen så finns det många rutor kvar att tinga!

Magnus Billqvist från Trollsländeföreningen visar och berättar.

När man fått en slända i håven så kan man ta om alla fyra vingarna och hålla upp dem, så att man kan se dem från alla håll, mycket praktiskt. Då kan man se ordentligt om den kanske har ett pilformat märke på bakkroppen, eller kanske ett som mer ser ut som en svamp. Då vet man säkert om det är en spjutflickslända eller en månflickslända man fått tag på. Det är så fantastiskt kul när man börjar med en helt ny grupp arter, och vartenda fynd är nånting man förmodligen aldrig sett förut.

Det korrekta sättet att hålla en röd flickslända

När man hanterar en spenslig liten flickslända så är det svårt att föreställa sig att trollsländor för 300 miljoner år sedan kunde vara stora som måsar. Under epoken Karbon så var luften betydligt rikare på syre än idag, och då kunde insekterna växa sig stora. De har nämligen ganska ineffektiva system för att ta upp syre, med rör som leder in från ytan på kroppen.

Idag hittar man världens största trollsländor i Mellanamerikas regnskogar. Arten ”Helicopter damselfly” har ett vingspann på uppåt 20 centimeter. Den är specialiserad på att ta spindlar ur sina nät högt upp i trädkronorna. De långa vingarna slår osannolikt långsamt och ger intrycket av att den är filmad i slow motion. Vi hade förmånen att få se den i Costa Rica för några år sedan; det var en så osannolik uppenbarelse att vi helt glömde bort att ens ta upp kameran…

Tills sist, en haiku om fågeln som kan ta till och med de osannolikt snabba trollsländorna i flykten:

Trollsländan far fram

Jag är luftakrobaten!

Lärkfalken tystar

 

/Mikael Stenström